The Perfect Vafan

Ibland händer det saker inom skönhetsvärlden som gör mig glad över hur progressiv den kan vara, exempelvis när ingen mindre än Rihanna släpper skönhetsmärke Fenty Beauty med 40 jävla nyanser på foundation från första lanseringen, med planer att utöka. Ett sådant släpp är SÅ stort i en bransch som är så genomrutten med vithetsnormer och pinsamt dåligt utbud för alla människor med en hudfärg mörkare än beige. Då kände jag att fan – nu är vi ändå på rätt väg! Skönhetsindustrin är inte bara idiotiska trender och clickbait!

 

Och sen ibland händer det saker inom branschen man är mindre stolt över. Typ när ett märke släpper highlighter för fittan. Jag brukar inte skriva långa haranger på bloggen (det har jag mina insta-stories till!) och sällan gå på ett enskilt märke pga finns tusen roligare saker att göra med min tid. Men någonstans går allas gränser och här gick min. För oh my fucking god here we go.

Nyligen lanserades ett danskt/amerikanskt märke som beskriver sig själva som:

Nu visste jag sedan innan att detta var ett märke med produkter till fittan. Men det blir det lite svårt att förstå detta när man läser deras hemsida. Detta eftersom märket, likt böckerna 50 shades of grey, aldrig nämner ordet fitta eller dens delar. Jag kan ju personligen finna det en aning märkligt att göra ett helt märke tillägnat fittan, men ändå kontinuerligt vägra att nämna kroppsdelens namn. Det är liksom inte kroppens Voldemort, man KAN säga fitta utan att varesig jorden går under eller man frambringar mörkrets herre. Bristen på korrekt terminologi medför nämligen att det är svårt att förstå vart exakt man ska använda produkterna, när direktiven man får innefattar benämningar så som “the bikini area

Inte här alltså, bikiniatollen där man sprängtestade atombomber mellan 1946-1958.

Åtskilliga gånger nämns även “the V area

Inte här heller va?

För när jag först hörde talas om detta märke och deras piès de résistance – fitthighlightern, så blev jag förbannad då jag trodde de menade fittan som i inre blygdläpparna och tänkte vad i HELV ska man ha highlighter där för? Min hjärna började koka, men jag gick in på deras hemsida för vidare research i ett försök att utröna om detta var något nytt märke med intimprodukter.

Jag är nämligen inte 100% fientligt inställd till intimprodukter, RFSU gör bland annat en hel uppsättning produkter som får mitt godkännande. Detta eftersom folk, trots att det inte direkt är nödvändigt, känner behov av att tvaga sina könsdelar, återfukta eller att exfoliera för att undvika inåtväxta hårstrån efter hårborttagning. Och jag ser mycket hellre att man använder oparfymerade produkter designade specifikt för området, detta då fittans pH-värde ligger runt 4-5 och kan ta skada av vanlig tvål som ligger betydligt högre än så.

Men när jag skrollade runt på hemsidan och hittade produkter som “gentle exfoliator“, “VV beauty mist“, highlightern “very V luminizer” och “VV serum” för nätta 54 dollar samt vaga instruktioner gick jag vidare till deras instagram.

Där det framgick för mig att produkterna från The Perfect V ska användas på VENUSBERGET. Eller ja, “the pretty triangle“.

“and after all that we expect it to remain beautiful?”. Alltså suck. Suckar så djupt att jag i ett andetag konsumerar allt syre i jordens atmosfär och tar död på allt liv. Jag kan även passa på att nämna några av de buzzwords som nämns för att beskriva produkterna:

Rejuvenate. Pamper. Revitalize. Firm. Perfect. Renew. Illuminate.

Längtar efter när de kommer bredda sitt koncept till The Perfect P, med antirynkkräm för pungen, The Perfect F med en parfym till förhuden för att undvika pinsamt lukt, The Perfect O med en highlighter till ollonet, samt The Perfect M med ett serum för 1000 spänn till mellangården. Eller det kanske bara är till kvinnor man försöker kränga superdyra onödiga produkter som ska parfymera ens könsdelar? KONSTIGT DET DÄR VA.

Jag vill inte lägga in för mycket värdering och direkt hoppa till slutsatsen att de som skapat detta märke är misogyna töntar som vill att vi ska ha komplex för våra fittor så de kan sälja oss produkter. Däremot tycker jag att många ordval är infantiliserande och djupt problematiska. Detta eftersom fittan länge har varit en måltavla för mycket misogyni och förtryck. Fittan är inte opolitisk.

Jag är dessutom så överjävligt trött på att produkter marknadsförs som “empowering”. Som om jämställdhet och feminism är något vi köper oss till med en “the future is female”-tröja sydd av underbetalda kvinnor i en sweatshop. Jag är trött på att idén om “empowerment” används för att sälja (främst oss kvinnor) fullkomliga BULLSHITPRODUKTER. För det finns faktiskt INGEN jävel som behöver highlighta sitt venusberg och smörja det med ett serum för 54 JÄVLA DOLLAR. NOG. NU. Vet att kapitalismen fungerar genom “find a need and fill it” men snälla låt mitt venusberg vara ifred.

Sedan kommer det väl komma någon som säger att jag har fel eftersom de känner sig extremt upplyfta och frigjorda av dessa produkter. Och det kan man väl tycka. Men faktum är att bara för att man gör något i egenskap av att vara kvinna gör detta inte saken automatiskt feministisk. Det inkluderar glitter på fittbenet.

 


Translation: the danish/american brand The Perfect V has launched a series of luxury skin care and a highlighter. For your pussy.

Not that kind of pussy, unfortunately.

I first thought, since the brand much like the 50 shades of grey books never uses the word vagina nor its parts, that the products was meant for your pussy. And even though the vagina is self cleansing and doesn’t really need any help, I’m not the one to condemn the existence of hygiene products designed sans perfume and with a low pH of 4-5 to be gentle towards the vagina. Rather this than people using soap that could really fuck you up.

But after doing some research on the brand’s site and instagram I found out that their timid phrasings of “the bikini area”, “the pretty little triangle”, “the v area” actually meant the vulva. And who the fuck needs to highlight their vulva? And who needs a serum for 54 fucking dollars for your vulva? Who? I really can’t wait for them to expand their brand to The Perfect B with a anti age cream for the balls, The Perfect F with a perfume for the foreskin to avoid embarrassing smell, The Perfect G with a highlighter for the glans, and The Perfect P with a 100 dollar serum for the perineum. Or is it mainly women that have to suffer the pressure to buy expensive unnecessary products to scent their genitals? WEIRD HUH.

I’m also bored senseless of the use of the word “empowering” in marketing. I’m tired of companies trying to tell us that feminism and equality is something we can buy with a “the future is female” shirt. I am fully aware of that this is how capitalism works, by finding a need and filling it with products. But can you for the name of baby jeebers leave my vagina alone.

Loading Likes...

kärlek och kärleken – om alla hjärtans dag

Nu när det börjar lacka mot alla hjärtans dag märker jag lätt av att det lätt bildas två läger: de som vill överösas i ömhetsbetygelser och röda rosor av en partner, och de som kallar det för en konspiration påhittad av företag som vill sälja chokladkartonger. Och såhär års så kommer det temaenliga kollektioner och valentines-tutorials, man överöses av reklam för hjärtformad choklad och det går liksom inte att undvika det. Men jag känner inte att jag kan välja lag, skriva om alla hjärtans dag-kollektioner eller posta looks fyllda med rosa, rött och hjärtan utan att prata om det här med kärleken.

Som kvinna i denna eländiga värld har jag aldrig förstått förväntan på mig, förväntan att över allt önska mig heterosexuell romantisk kärlek. Att se det som mitt hjärtas högsta önskan, eller åtminstone något att lägga stor energi och möda på att försöka hitta den. Och precis som med ungefär alla de andra osynliga reglerna som finns uppställda för oss kvinnor, en hel osynlig lagbok dikterad av någon jävla jävel någon gång. Som tusen marionettrådar som försöker dra i en, askungenskor som du långsamt måste karva upp dig själv för att få plats i, precis som alla dessa kunde jag aldrig få mig själv att passa in i förväntningarna på mig.

Förväntningen i att vilja bli smittad av kärleken som ett virus, en parasit du ska vara tacksam över att den har valt dig att suga kraften ur. För visst har vi alla haft en sån? Alla vi som någon gång fallit för en man har väl träffat på den sorterna kärlek som slår oss som en naturkatastrof. I början märker man inte av hur fjärilarna i magen sakta dör ut en efter en och ersätts av giftiga spindlar, hur alla melodier långsamt gått över till moll, hur kyssarna får en bitter eftersmak och komplimangerna mer och mer låter som förolämpningar (ska du verkligen ha den på dig? måste du prata så? jag hatar när tjejer gör så). Den absolut själsdödande tystnaden man får som straff när man stigit utanför sina befogenheter som Kvinna eller all den jävla tiden du fått lägga på att ömt behöva plåstra om Det Sårade Manliga Egot för att du råkade säga ifrån med lite för mycket kraft. Den där kraften de säger sig älska (jag älskar starka kvinnor! svaga osäkra kvinnor är så osexigt! jag vill ha en självständig kvinna!) den samma kraften som de gör sitt bästa, medvetet eller ej, för att kväva. Jag ville aldrig leva upp till dessa förväntningar men ändå är kvävd precis så jag känt mig i de flesta av mina romantiska relationer med män.

Visst kan man påstå att kanske bara är tonårsromanser, att “jag har ju aldrig råkat ut för detta”, “visst överdriver hon”, “hon har väl bara träffat fel killar”, “min kille skulle aldrig göra så” (jag så trött på att prata om killar) eller kanske är det bara patriarkatet som velat ha sin del av kakan i snudd på alla mina tidigare romantiska relationer med män. Kanske är det just männen som är den gemensamma faktorn i de heterosexuella relationerna. För den romantiska heterosexuella kärleken för mig var aldrig som en varm glöd, aldrig som att komma hem. Den romantiska kärleken var för mig en skogsbrand som förstörde mig och allt omkring mig.

Kanske är det någon som läser detta som tycker synd om mig, som tror jag lever ett liv i grav brist på kärlek, tror att detta gjort mig bitter, kanske tror att jag behöver mer kuk (tro mig jag har fått för mycket. det…står mig upp i halsen (obs skämt)) men faktum är att jag lever så jävla badad balsamerad och dränkt i kärlek. Den bästa sortens kärlek nämligen den pulserande kärleken jag har till mina vänner: till mina systrar och syskon. Det är därför jag inte har någon lust att hylla romantisk kärlek, speciellt inte dylik till män. Den får ändå tusen gånger mer uppmärksamhet och fler hyllningskörer än vad den någonsin förtjänat. Vad jag vill hylla är den platoniska kärleken, den kärlek som skakar om mig men också får mig att stå stadigt som ett urberg.

Jag tycker denna kärlek är värd att höjas till skyarna. Jag tycker denna kärlek förtjänar ömhetsbetygelser. Bjud din bästa vän på dejt om du vill, gå ät ute eller laga middag till varandra. Håll varandra i handen om ni vill, pussa din bästa vän på munnen, sov sked ifall det får ditt hjärta att sjunga. Ge varandra presenter även ifall det inte är någons födelsedag, skicka brev, skicka hjärtan och sms och dränk alla du älskar i kärlek precis så som du behagar. Det finns ingen jävla lag som säger att detta bara får ges till partners. Att man måste ligga med samma person för att få dela med sig av allt det här fina till den, eller för att få känna kärleken så starkt att man helst vill skrika det rakt ut.

För det spelar det ingen roll hur mycket samhället, hur mycket män försökte bryta ned och kväva mig för mina systrar lyckas alltid blåsa liv och luft i mina sargade lungor. Deras kärlek när mig, vaggar mig till sömns om nätterna och är de stadigaste armar jag någonsin vågat vila i. Hur vi vågar prata med varandra om det råa, det hemska, det fula och det allra mörkaste vrårna i oss. Hur vi vågar älska varandra, inte trots allt det svaga och fula, utan inklusive och tack vare. Att bli älskad så villkorslöst gör något med en, det gör en oövervinnerlig.

Så alla mina systrar och syskon i kamp, alla mina hjärtans dagar kommer alltid tillägnas er för till er är kärleken som störst. För mig handlar alla kärlekssånger om er, om oss. Är så jävla kär i oss.

Slutligen, till alla er som känner er manade att skriva och berätta för mig hur fel jag har och att du/din kille/inte alla män minsann aldrig skulle blahdi blah blah: ett trolleritrick

Loading Likes...

Läsvärt/rantvärt

Nu när det börjar lacka mot holiday special/special edition/limited edition/christmas collection tycker jag det kan vara värt att stanna upp en sekund och inte fullständigt vältas omkull av hypevågen. Jag tycker verkligen att fler borde följa den utomordentligt välskrivna bloggen Saffron Sugar, speciellt dennes inlägg “Limited edition – the illusion of rarity” som verkligen sätter huvudet på spiken.

Limited edition är ett koncept skapat för att väcka ha-begär mer än något annat, sorry men kapitalismen kör inte direkt på hela “kolla så snäll jag är som ger dig massa grejer till ett billigare pris”. Det spelar heller ingen roll ifall du köpt 35 mediokra ögonskuggor till sjukt liten peng per ögonskugga (EHERM MORPHE) ifall du bara kommer använda 5 av dem. Försök tänka price per use, när det gäller smink och kläder och ja egentligen alla inköp (utöver mat antar jag, euw??). Det spelar ingen roll ifall något är sjukt billigt i inköp ifall du kommer använda det två gånger och sedan aldrig se åt dess håll igen.

För att återgå till kapitalism och konsumerism så utnyttjar ju marknaden våran förkärlek för att ackumulera materiell rikedom med att försöka sälja oss en identitet, inte minst genom alla dessa jävla “limited editions” som står mig upp till halsen. För med begränsad upplaga säljer man illusionen om exklusivitet, en känsla av att få vara mer unik än känslan av att köpa sådant som alltid går att få tag i. Man säljer känslan av att ha något ingen annan har, man säljer en illusion av att få sin sminksamling att kännas komplett genom att kunna äga alla läppstift av en specifik linje, till ett knappat reducerat pris för att ge den sista knuffen till att öppna plånboken.

Men som sagt, detta är bara en illusion och ett vackert luftslott byggt på myrmark. För tekniskt sett finns det ju ingen som BEHÖVER 30 läppstift eller 15 ögonskuggepaletter i varma neutrala färger. Med det inte sagt att jag tycker man ska kasta sten på och fördöma de som vill konsumera smink och beauty. Jag tycker det är ett konstnärligt utlopp som alla andra och ska inte vara mindre värt än något annat. Dock drivs Dödsroboten aka Skönhetsindustrin av patriarkatet i maskopi med kapitalismen, som tillsammans alltid hittar nya sätt att säga åt oss att vi är fula och inte duger, men alltid erbjuder oss nya illusioner om att kunna köpa oss fria från dessa bojor. Så detta är något man ändå får försöka ha med i bakhuvudet och är även vad som gör att det ibland känns svårt att som antikapitalist och feminist skriva om skönhet för det är ibland svårt att se för vem gör jag detta egentligen. Vems intressen företräder jag egentligen när jag sveps med i ännu en hypevåg om någon skitpalett skapad i samarbete med random youtuber.

Nu tappade jag verkligen tråden sådär 1/3 in i texten då detta ursprungligen bara skulle vara ett lästips men det spårade ur till ett rant men vad ska man göra. Summan av kardemumman är: försök tänka efter innan du konsumerar.

Jag har dock all respekt för de som sysslar med minimalism och downsizing och nöjer sig med två ögonskuggor av god kvalitet. Men vissa av oss fick panik av waldorftramset om att man bara fick fyra färger och att med dem “kunde man minsann blanda alla färger i hela världen” men jag kände bara att nej fröken. Vissa av oss behöver en större palett att få leka med. Blandar man rött gult och blått blir det fan inte svart, det blir SKIT.

Jag tycker inte heller att det känns rättvist att lägga ansvaret för upprätthållandet av patriarkatet eller kapitalismen på en som enskild konsument. Blir du pirrig i magen av hologlitter eller en göttig ansiktskräm så tycker jag du ska kunna unna dig det utan att känna dig som att du sviker hela samhället. Men det kan också vara värt att fundera på om man har 20 st glitter i samma färg eller 10 ansiktskrämer ifall det verkligen gör en lyckligare eller mer kreativ. (Dock hade ju Picasso en period då han ca bara målade blått så min enorma samling av röda läppstift kanske inte är helt omöjlig att rättfärdiga ändå?) Var eftertänksam i ditt konsumerande. Vi lever inte i den bästa av världar men du duger som du är och du kan inte köpa bort din angst över världen, organisera dig istället.  Tänker avsluta med världshistoriens exakt bästa meme. Försök att undvika att vara såhär:

image

Kram.

Loading Likes...

#redbyapril

Rött läppstift är något som är lika klassiskt som söndagsångest sedan kapitalismens intåg och lika oundvikligt som jordens rotation i omlopp runt solen. I antika samhällen så som Egypten har man bland annat hittat arkeologiska rester från koschenillsköldlöss som krossades för att få fram färgen karminrött, som i sin tur användes som rött läppstift. Andra var sämre på att gillra sina lusfällor och har man gissat istället använt färg från röda frukter och bär. På 1700-talet hade tydligen brittiska parlamentet bestämt att rött läppstift kunde lura män in i äktenskap och därför blev klassat som en form av häxkraft. Under första vågens feminism och suffragettrörelsen ansågs till och med rött läppstift vara en symbol för kvinnors frigörelse från männen och sedan dess har det kommit och gått i modet men ändå aldrig lämnat för gott. Alltid lika klassiskt och faktiskt väldigt sällan faux pas, åtminstone om du frågar mig men jag är ju å andra sidan FRÄLST! Hör fan änglaklockorna klämta lovsånger varje gång jag går förbi en främling med rött läppstift målat till perfektion.

Nu kanske jag i nutid inte bär rött läppstift för att lura män att gifta sig med mig (kanske om de är snuskigt rika, så de kan köpa mig fler läppstift) utan mer för att de ska lämna mig i fred, Lex Smink Som Killar Hatar. Personligen föredrar jag mina läppstift lika matta som sammet, lika pigmenterade som satans rövhål och hållbara nog att hantera en hamburgermåltid eller en kärnvapenattack, men vi är alla olika.

Anywhoodles, för prick en vecka sedan släppte adiosflamingo den briljanta idén att bara bära rött läppstift i en hel vecka. Jag fick hjälp från ovan (dvs min hjärna) och döpte detta till #redbyapril. Tyvärr tyckte min utbildning det var snällt att skicka in ett wildcard på måndagen i form av: en till helt ny kurs att påbörja samtidigt som jag läser Hell On Earth organisk kemi. Så detta i kombination med att ha börjat äta en ny medicin vars insättningssymptom som är en liten buffé av alla helveten på jorden gjorde att jag denna veckan inte haft någon tid över och ABSELUTT ingen ork över till smink. Bu för skolan och bu för nya mediciner helt enkelt. Idag har jag mest legat i sängen och druckit kaffe och samlat ork så tänkte varför inte visa lite swatches på min samling röda läppstift. Försökte rota fram lite olika märken för att visa variation, men tyvärr går det ju inte riktigt att prata röda läppstift utan att nämna mac då deras läppstift ruby woo och russian red är snudd på kultklassiker. Samt även de två läppstift jag är och någonsin varit närmast att ta slut på.

image

Från vänster till höger: ruby woo, diva, russian red, dangerous.

Fördelar med dessa: fantastiska färger, pigmenterade as FUQq, matte-formulan från mac håller som en dröm på mina läppar och dessutom håller ett läppstift LÄNGE.

nackdelar: dyrt, djurtestat (som jag nyligen fick veta???) så vettefan om det blir omköp på dessa.

image

Vänster till höger: nyx matte lipcream i monte Carlo samt copenhagen, nyx matte lipstick i blordy mary, lime crime velvetines i red velvet och riot.

image

Vänster till höger: sleek makeup matte me i rioja red, ngt läppstift från makeup store i färgen survivor samt en limited edition Marilyn Monroe-kollektion från mac i färgen charmed I’m sure.

Låt oss börja med NYX matte lip cream för vad i hela galaxens alla braxer är upp med denna formula? Luktar godis men den är ju snudd på omöjlig att få jämn? Och när man ska bättra på läppstiftet efter måltid ser det ut som ett ojämnt helvete? Plus torkar ca aldrig? Nä fy fan dessa kan ni ju skippa tycker jag, inte ens pigmenteringen var någon höjdare men de har åtminstone fint färgutbud så. Lägg hellre era pengar på NYX matte lipstick. Drömmen säger jag, DRÖMMEN!! Som en billigare och djursnällare variant av mac’s matte. Plus att bloody mary är en perfekt hallonröd nyans för alla som vill carpa sin inre agent Carter.

Lime crime alltså. Detta shady företag men varför måste deras velvetines vara så bra :((( älskar formulan men skulle ärligt inte köpa om dem pga de har säkert minsta mängden läppstift i sina hylsor av alla märken jag stött på, så blir alltså dyrare än ex Jeffree Star samt Kat von D. Ba don’t. Blir man keris i deras färger rekommenderar jag hellre att googla efter dupes.

Sleeks matte me: älskar rioja red. Perfekt true red som nästan lutar åt det lite varmare. Sååå matt. SÅÅÅÅ pigmenterad. Lite wonky applikator och blir lite crusty runt munnen när man äter men går att applicera om i lager och ärligt lite crust kommer säkert bli mode snart med allt detta gullande med grunge.

Läppstiftet från makeup store i survivor (dock bra namn det ger jag dem/mig) var under ett svårt ögonblick i mitt sminkliv när jag var indie och ville ha en mer “naturlig” look. Det vill jag alltså inte någonsin. Det var en lögn. Det ÄR en lögn. Men var rätt skönt att bära efter 4 dagar med supermatta och lite uttorkande läppstift, så allt går väl jämnt ut i slutändan. Så länge man sluter fred med sitt indieförflutna.

avslutar med lite arm-swatches på en arm blekare än spöket Laban

image

Monte Carlo, copenhagen, bloody mary, red velvet, riot

image

Ruby woo, diva, russian red, dangerous, charmed I’m sure, survivor, rioja red

Det var allt för alla er som älskar kommuniströda läppar som vidkar om mosade löss, häxkonster och kvinnlig frigörelse. Älskar att se folk omkring mig bära läppstift i knalliga, starka och härliga nyanser. Läppar som säger “fuck dig och din åsikt, jag gör vad jag vill” innan de ens öppnats ger mig en sån glöd och styrka. Snälla sluta aldrig bära sånt smink som får er att känna er starka och oövervinneliga.

fridens liljor / Karin

Loading Likes...